Boön i Karlshamn – Samlad information

Intro

I det marinarkeologiska projektet jag ingår i som drivs av SSDK fick jag uppgiften att grotta ner mig lite i Boöns historia och då i synnerlighet den tidsepoken kring skansen och örlogsvarvet som fanns där. Sp den senaste tiden har jag samlat lite fakta som jag har fått dubbelkolla på en mängd olika ställen. Här nedan har jag sammanställt det jag har lyckats hitta.

I samband med detta har jag även gått tillbaka och reviderat lite andra artiklar om Boön.

 

Innehåll

Historisk översikt för Boön och dess omnejd

Kort om Boön och dess förutsättningar

Skansen

Skeppsvarvet

Fartygen

 1

Historisk översikt för Boön och dess omnejd

 

1658 februari – Freden i Roskilde ger Sverige makten över Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm samt Trondhjems Amt.

1658 mars – Carl X Gustaf skickade Erik Dahlberg för att kartlägga de nya provinserna och han anlände den 16 mars i Bodekull som senare skulle bli Karlshamn. På den tiden var det i princip bara några enkla fiskestugor.

1658 april – Carl X Gustaf anländer till Bodekull som enda besök i Blekinge, det skulle visa sig att han var intresserad av platsen som bas för flottan samt möjligheten att uppföra ett örlogsvarv. Kungen lät Erik Dahlberg stanna kvar för att avsticka några skansar och en stad. Då varvet föll under Amiralitetskollegium skickade man Peter Von Edam till platsen som även han tyckte platsen var bra.

1658 juli – Christer Bonde ankommer till Bodekull för inventering av de nya landskapen. Han finner Bodekull som en ideal plats för en örlogsbas samt örlogsvarv med sin rika tillgång på ek. Det var således Bonde som slutligen fastställer att Boön skulle bli platsen för det nya varvet.

2

1659 mars – Carl X Gustaf ger order om att påbörja att anlägga skansen på Boön

1659 april – Carl X Gustaf ger order om att påbörja att anlägga skeppsvarvet på Boön. Till chef utsågs Ebbe Simonsson från Stockholm.

1659 augusti – Skansen på Boön är färdigställd. Skansen hade då två funktioner, dels skydda stadens inlopp mot främmande fartyg men även skydda örlogsvarvet som fanns på Boön. Tanken var att man nu skulle påbörja befästning av Ortholmen och Stärnöhalvöns sydöstra udde men detta skedde aldrig.

1659 juni – Ebbe Simonsson anländer till Boön och arbetet med skeppsvarvet påbörjas. Med sig har han nu den engelske skeppsbyggmästaren Thomas Day.

1660 jan-mars – De fyra första strussarna har påbörjats på holmen på Stärnö.

1660 februari – Karl X Gustaf dör och sonen Karl XI förmyndarregering lägger Bodekulls utveckling lite i skymundan. Om Karl X Gustaf hade levt längre hade det kunnat vara så att Karlshamn idag hade varit marinbas istället för Karlskrona.

1661 mars – De fyra strussarna i princip klara. Christopher Schröder blir fältskär på skeppsvarvet.

1662 – Första regalskeppet som är Saturnus sjösätts.

1662 – Hela svenska flottan övervintrar i Bodekull.

1664 – Hästhagen sjösätts

1664 september – Bodelkull får stadsrättigheter.

1665 – Nyckeln sjösätts

1668 – Bodekull döps till Karlshamn efter regerande kung Karl XI.

1668 – Venus sjösätts

1668 – Thomas Day lämnar som skeppsbyggmästare

1668 – Gunnar Olofsson Root ersätter Thomas Day som skeppsbyggmästare

1669 – Carlshamn sjösätts

1672 – Mercurius sjösätts

1674 – Neptunus sjösätts

1675 augusti – Nytt krig med danskarna som motståndare. Man började planera och bygga på Frisholmen som vi nu känner som Kastellet. Boöns Skans börjar rivas då man behöver materialet.

1676 – Viktoria sjösätts och förloras till danskarna

1676 – Karlshavn sjösätts och förloras till danskarna

1676 augusti – Karl XI Beordrar att man lägger ner verksamheten på varvet då man tror att dansken kommer anfalla. Danskarna anländer den 15de augusti. Endast fortet på Frisholmen är kvar som Svensk utpost.

1676 oktober – Varvet förstörs av danskarna. Skeppen Viktoria och Karlshavn beslagtas innan de är helt färdiga och seglas till Köpenhamn för att färdigställas. Svenskarna på Frisholmen ger upp 8 oktober utan strid.

1677 augusti – Amiralitetskollegium beslutar den 8 augusti att nedlägga varvet. Med det slutar sagan om örlogsvarvet i Bodekull.

 

Kort om Boön och dess förutsättningar

1658- 1680

Då de nya landskapen som man erhållit vid freden i Roskilde var rika på ek och i princip isfria alternativt snabbt isfria på våren fanns det utmärkt fog för att anlägga ett örlogsvarv i Bodekull. Då Bodekull även har en väldigt fin naturlig hamn är det en utmärkt plats att lägga en örlogsbas och övervintra flottan, detta gjordes även vintern 1662.

Varför man valde att lägga skeppsvarvet på Boön och inte på Sternö var att Boön var relativt plan med lätt sluttning ut i vattnet vilket behövdes då man skulle anlägga en stapelbädd så fartygen kunde glida ner i vattnet på en släde.

Logistiskt var det jobbigare då det blev väldigt mycket sjötransporter till och från Boön då många arbetare bodde på fastlandet samt att mycket av förnödenheterna kom landvägen. En annan fördel var att Boön var relativt skyddad från angrepp från fienden då Skansen vaktade åtkomsten effektivt med sina kanoner. Detta något som man även tog tillvara på när man byggde försvarslinjen under andra världskriget.

3 4

Då regionen nyligen hade erövrats hade man även problem att driva in de skatter och arbetare som krävdes för verksamheten. De nyblivna svenskarna tyckte inte om att varken betala skatt eller göra dagsverke åt varvet. Men då detta vart en av de få platser med sådana mängder ek fick man kämpa så gott man kunde med befolkningen. Detta vart Ebbe Simonssons uppgift och han var verkligen inte populär bland allmogen.

 

1800 – 1930

På senare tid (1856 och en bit in på 1900 talet) har Boön varit skådespel för relativt storskaligt stenbrytning. På Boön fanns det brytbar granit och man tillverkade här gatsten för att lätt kunna frakta den till sjös. De 4 pråmar som ligger som vrak mellan Boön och Stärnö är alla från denna industri.

5

Det medför även att det finns relativt mycket skrot i området där man har brutit sten. Stenen fraktade man på små rälsgående vagnar till öns västra sida (ungefär samma plats som örlogsvarvet fanns på 1600 talet) för att kunna lasta på båtar.

År 1840 uppfördes det även en lotsstation med utkik på Boön. Lotsstationen rymde fyra lotsar och deras familjer, kostall och ett stycke odlingsbar jord. Omkring 1870 ville man flytta närmre stan och man plockade helt enkelt ner huset och flyttade det in till Karlshamn där vi nu kallar det för Flottans män. På vaktebacken där Väggaskolan nu ligger hade man sin nya lotsutkik och den var i bruk till 1924.

Kul kuriosa är att 1913 förbjöds nudistbad i Karlshamnskommun bortsett från Kastellet och Boön.

 

1930 – Nutid

Under andra världskriget byggdes det åter en del ute på Boön. Man satte upp tre fort i den så kallade Albin linjen. Bland annat en minstation samt tyngre kanoner och maskingevärsnästen.

6

Det sägs att försvaret lät provskjuta på en gammal fiskebåt och även sänka denne en bit ut i Karlshamnsfjorden men några detaljer om detta eller positioner känner man idag inte till vid marinen.

 

 

Skansen

I och med att Karl X Gustav beslutade att man skulle anlägga ett örlogsvarv behövde man någon form av beskydd för att inte låta de dyrbara resurserna i form av trä, järn, drev, tågvirke osv falla i fiendens händer.

Tanken var att man skulle anlägga tre eller fyra skansar. Boön, Frisholmen (Kastellet), Sternöhalvöns sydöstra udde samt Ortholmen. Bilden här nedan visar var man hade tänkt att lägga skansarna.

7

Då Svenska flottan behövde omedelbar förstärkning med nya skepp var örlogsvarvet prioriterat och därför beslöt man att bygga skansen på Boön först. Mannen som fick ansvaret hette Anders Berg. Han var en ingenjörsofficer från Kalmar. Berg hade stort kunnande och trots att skansen påbörjades mars 1659 stod den klar augusti samma år. Till arbetet hade man använt dagsverkspliktigt folk från halva Asarums socken.

Skansen vart byggd som en oregelbunden femstjärna cirka 50-60 meter bred. Murverket var byggt med stora tillhuggna naturstenar som vart staplade på varandra utan murbruk. Tjockleken på muren var mellan 3,6 och 1,8 meter. På insidan hade man förstärkt med en jordvall vilket är utmärkt som skydd mot dåtidens kanonkulor.

På insidan av muren var det bröstvärnsnivå till toppen så man kunde med lätthet skjuta med musköt och enda vara relativt skyddad. På utsidan var muren cirka 6 meter hög.

Bestyckningen på skansen bestod av 8 kanoner i varierande kvalité. Enligt arkivet fanns det 2 stycken 6 punds, 2 stycken 8 punds, 2 stycken 7 punds samt två halvkartoger som är ett mellanting mellan kanon och mörsare.

Kanon skjuter sina projektiler nära horisontellt.

Mörsare skjuter sina projektiler i en hög båge.

Halvkartoger skjuter sina projektiler i ett mellanting.

Skansen hade med sitt strategiska läge möjlighet att nu beskydda både örlogsvarvet och hamnen i Bodekull. Man beräknade att man hade en effektiv räckvidd med sina pjäser på mellan 400 och 500 meter.

När skansen stod klar hade man en besättning på 90 man. Man hade tillgång till 3 tunnor krut och ett par buntar lunta. Det verkar dock som man hade en väldigt begränsad mängd kanonkulor vilket är troligt då järnet var mycket dyrbart.

Inne i skansen fanns det även en naturlig spricka i berget vilket användes som sötvatten reservoar för fortet.

Vid freden 1660, 61, 62 och 63 lämnade soldaterna Boöns skans i omgångar då man ansåg att det nu inte längre behövdes någon skans då vi inte låg i krig. Slutligen lämna man över ansvaret för skansen till Ebbe Simonsson som var befälhavare på varvet. Ebbe var nog mycket glad för detta då han slipper oroa sig för alla de stölder soldaterna gjort sig skyldiga till från varvet samt att han nu fick hus att ackordera sina arbetare.

På en del kartor ser det ut som att skansen låg på en egen liten ö som var avskild från resten av Boön. Man tror att detta kan bero på att vattenståndet var lite högre på 1600 talet. Men att det skulle vara en helt egen ö har man svårt att tro.

8

Förnödenheter kom till Skansen genom samma bryggor som båtvarvet använde.

Bild på hur skansen på Boön såg ut. Så småningom ansåg man att Boön inte längre var modern och man började återanvända materialet till Kastellet. 1675 var skansen helt eller delvis nermonterad.

Jag har inte i någon av min forskning kunnat hitta att man sköt annat än lösen från Boöns skans. Detta betyder att man mest troligt inte kommer hitta några kanonkulor från skansen på Boön på havets botten.

 

 

Skeppsvarvet

Skeppsvarvet vid Boön lyckades leverera 14 skepp till kronan mellan 1659 och 1677, 4 av dessa fartyg var regalskepp. I samband med varvet började staden Bodekull att växa och det blev senare Karlshamn.

Skeppsvarvets historia är kantrat av ekonomiska problem och andra svårigheter under hela sin verksamhetstid. Var det inte brist på pengar eller arbetskraft fick man bråka om rätten till den rika mängd ek som fanns tillgänglig som var anledningen att man byggde varvet på Boön från första början. Man kan säga att amiralitetskollegium och kronan inte gav Boön de förutsättningar det behövde för att kunna bli en örlogsstad som Karl X Gustav hade tänkt. Mycket för att kungen dog innan tankarna för Karlshamn hade uppfyllt sig men även för att man inte tog ett järngrepp om allmogen och adeln i området och tvingade dem till att samarbeta. Istället hade man en slapphänt attityd där man lät varvsledningen försöka driva verksamheten så gott det gick utan resurser. Ebbe Simonsson gjorde detta med bravur men fick i slutändan se sig slagen av både dansken och byråkratin.

Anledningen till att man valde regionen var alltså eken men varför man valde Boön var helt enkelt att marken där var relativt plan och det var lätt att anlägga en stapelbädd vilket möjliggjorde sjösättning av de stora fartygen. Sett ur ett större perspektiv hade det kanske varit bättre att ta sig tiden och grävt ut ett plant område på Sternösidan alternativt på någon annan plats då logistiken blev för tung i slutändan.

9

Bilden är en av Thomas Days konstruktionsritningar för de 5 första skeppen av struss typ som byggdes på Boön innan man fick förtroendet att bygga ett större skepp som blev regalskeppet Saturnus.

Det förekommer även att varvet användes för både reparationer och byggen av mindre privata fartyg men om detta finns det inga vidare uppgifter.

Förklaring av olika skeppstyper som byggdes på Boön:

Galiot – Tvåmastat, brett skrov. Mycket grundgående.

Bojert – Tvåmastat, brett fartyg med platt akterskepp och en liten överbyggd hytta. Mycket grundgående.

Flöjt – Tvåmastat, rundat skrov, med en bred öppning i aktern för rorkulten. Över öppningen avslutades den med en mindre, rektangulär, plan akterspegel. Fartyget var mycket grundgående

 

Några av de kända från skeppsbyggartiden.

Ebbe Simonsson Ebbe Simonsson var inspektören för skeppsvarvet på Boön. Han var den drivande kraften som höll ihop varvet. Det var Ebbe som säkrade logistiken, bråkade med markägarna om rätt att hugga ek till båtbyggarna, såg till att bönderna skötte sina dagsverk åt kronan, hindrade soldaterna på skansen från att stjäla, få sitt manskap att arbeta trots brist på motivation och skador samt krävde in pengar i skatt och avgifter. Samtidigt som allt detta brottades han under hela varvets verksamhet med total brist på ekonomiska medel. Simonsson var alltså med från start till det bittra slutet strax innan danskarna anföll, då han flydde till Växjö för att inte återvända till Karlshamn. I Växjö bodde han några år som mycket fattig hos sin svärfar med sin fru och barn. Han hade fått lämna allt i Karlshamn när dansken kom och amiralitetskollegium ansåg att det var Ebbe Simonssons fel att dansken hade tagit de två ofärdiga skeppen Victoria och Karlshavn. Simonsson försvara sig med att det inte fanns tid att sänka dem men fick inga direkta reaktioner på detta. Han mottog en mindre ersättning och det sista som finns om honom i arkiven är att han hade rest till Stockholm för att svara för de märkliga finanserna på skeppsvarvet.

Thomas Day Thomas Day var en engelsk skeppsbyggare som sökte sig till Sverige då den engelska ekonomin hade tankat efter statschefen Oliver Cromwells död 1658. Det var helt enkelt omöjligt att få ut någon lön i England. Thomas testade så lyckan i Sverige och fick ta sig an Boön. Med sitt stora kunnande byggde man snabbt upp både varvet och 4 strussar. Efter det gav man Day förtroende att påbörja bygget av ett regalskepp. På grund av ekonomin kring varvet på Boön så fick Day dock inte ut sin lön och 1668 tröttnade han och lämnade Sverige som en gammal och relativt fattig man.

Gunnar Olofsson Root Root var en svensk nyutbildad skeppsbyggare som tog över Thomas Day. Inte alls lika erfaren men han lyckades ändå leverera ett antal skepp under sin karriär där inräknat ett regalskepp. Att det inte blev mer innan dansken erövrade Karlshamn beror snarare på bristen med resurser och manskap att utföra arbetet.

Christopher Schröder Allas karlshamnares favorit Christopher Schröder började sin bana som fältskär i armen. När varvet blev så pass och olyckor blev vardag vid 1661 blev han till amiralsfältskär på Boön. Han hade sedan en rad ämbeten i Karlshamn som bland annat rådman, tullinspektör, postmästare och slutligen borgmästare. Många tycker om han men få känner till hans arbete. Det sägs även att han var en väldigt nitisk person som hade ett relativt hett temperament med liten eller ingen empati.

 

 

Fartygen

Följande är en presentation av de fartyg som byggdes vid varvet på Boön.

1660 Galiot / struss Jonas Längd: Okänt

Bredd: Okänt

Bestyckning: Okänt

Besättning: Okänt

Förolyckades: Okänt

Känd information:

* Omnämndes senast 1670.

* Bör ha avvecklats runt 1677.

* Thomas Day är byggmäster.

* Byggdes inte på Boön utan på Sternö

1660 Bojert – struss Madame Längd: 32,7 m / 110 fot

Bredd: Okänt

Bestyckning: 10 kanoner

Besättning: Okänt

Förolyckades: Nära Bornholm i juli 1666

Känd information:

* Thomas Day är byggmäster.

* Byggdes inte på Boön utan på Sternö

1661 Flöjt – struss Margareta / Sankt Margareta Längd: Ca 24,9 m / 84 fot

Bredd: Okänt

Bestyckning: 12 kanoner

Besättning: 22 sjömän

Förolyckades: Avvecklad 1685

Känd information:

* Fungerade som tullskepp vid Stade från 1674 men förlorades den 28 maj 1676 vid Stades övergång till fienden.

* Återlämnades 1679 till Sverige.

* Avvecklad 1685 då hon bedömdes som icke sjöduglig.

* Byggdes inte på Boön utan på Sternö

* Thomas Day är byggmäster.

 

1661 Bojert – struss Hanö Längd: Ca 22,9 m / 77 fot

Bredd: 4,7 m / 16 fot

Bestyckning: 10-12 Kanoner

Besättning: 15 sjömän

Förolyckades:

Känd information:

* Seglades med en expedition till Starlsund 1674.

* Avvecklades 1680

* Byggdes inte på Boön utan på Sternö

* Thomas Day är byggmäster.

1661 Bojert – struss Bodekull Längd: Okänt

Bredd: Okänt

Bestyckning: Okänt

Besättning: Okänt

Förolyckades: Sjönk baggensfjärden i Stockholm i oktober 1678

* Thomas Day är byggmäster.

1662 Regalskepp Saturnus Längd: 41,7 m / 140 fot

Bredd 10,7 m / 36 fot

Däck: 2 däck

Bestyckning: 64 kanoner fördelat på 18 x 24 punds, 10 x 18 punds, 16 x 12 punds, 14 x 8 punds, 6 x 3 punds.

Besättning: 260 sjömän och 100 soldater

Förolyckades: Sänkt 1707

Känd information:

* Sjösattes under namnet Nyckeln men namnändrades 1663 till Saturnus.

* Var med i sjötåg under åren 1675-1679.

* Blev ombyggd 1687 då man förstärkte bestyckningen till 74 kanoner, i samband med detta ändrades namnet till Bohus

* Thomas Day är byggmäster.

 

1664  Okänd typ Hästhagen Längd: Okänt

Bredd: Okänt

Bestyckning: Okänt

Besättning: Okänt

Förolyckades: Okänt

Känd information:

* Thomas Day är byggmäster.

1665 Regalskepp Nyckeln Längd: 45,72 m / 154 fot

Bredd: 11,12 m /37 fot

Däck: 3 däck

Bestyckning: 94 kanoner fördelat på 26 x 24 punds, 30 x 12 punds, 18 x 8 punds, 12 x 6 punds, 2 x 4 punds, 6 x 3 punds.

Besättning: 280 – 310 Sjömän och 138 – 140 soldater.

Förolyckades: Gick på grund den 20 juli 1679 i Kalmarsund (platsen kallas idag för Nyckelns prick) då man jagades av 14 danska skepp. Nyckeln sköts i brand av danskarna och exploderade.

Känd information:

* Detta skepp var Hans Wachtmeisters amiralskepp mellan 1677-1678 och ansågs vara ett av de bäst seglande skeppen i den svenska flottan.

* Skeppet kallades också för Riksnyckeln * Thomas Day är byggmäster.

 

1668 Regalskepp Venus Längd: 44,5 m / 156 fot

Bredd: 11,3 m / 38 fot

Bestyckning: 62 kanoner fördelat på 12 x 24 punds, 14 x 18 punds, 24 x 12 punds, 6 x 6 punds, 2 x 4 punds, 4 x 3 punds
Besättning: 200 sjömän och 130 soldater.
Förolyckades: Sjönk 1706
Känd information:

* Det byggdes om 1685 och fick då namnet Finland.

* Sista skeppet som byggmäster Thomas Day bygger.

1669 Struss Carlshamn / Karlshamn Längd: Okänt

Bredd: Okänt

Bestyckning: 18 kanoner

Besättning: Okänt

Förolyckades: Blev vrak 1685.

Känd information:

* Omnämndes 1679 då hon låg på kryssning mellan Bornholm och Öland.

* Byggmäster är Gunnar Olofsson Root

 

1672 Regalskepp Mercurius Längd: 42,8 m / 144 fot

Bredd: 10,8 m / 36 fot

Däck: 2 däck

Bestyckning: 66 kanoner fördelat på 10 x 24 punds, 10 x 18 punds, 18 x 12 punds, 12 x 8 punds, 2 x 6 punds, 2 x 4 punds, 12 x 3 punds

Besättning: 300 sjömän, 100 soldater

Förolyckades: Sjönk år 1720

Känd information:

* Blev 16 oktober 1675 påseglad av skeppet Elefanten och sjönk nästan.

* Mercurius blev amiralsskepp åt Claes Uggla år 1675. Led ett nederlag vid Stevens Klint (Slaget vid Köge bukt) 1677 men undkom till Malmö där man en dag senare erövrads av holländarna för att sedan överlämnades till danskarna.

* Byggmäster är Gunnar Olofsson Root

1674 Skepp Neptunus Längd: 33,1 m / 111,5 fot

Bredd: 8,3 m / 28 fot

Däck: Troligen 2 däck

Bestyckning: 44 kanoner

Besättning: 150 sjömän, 50 soldater

Förolyckades: Vrak i Göteborgs norra skärgård.

Känd information:

* Togs av det holländska skeppet Gideon när man försökte undsätta regalskeppet Svärdet i slaget om Ölands södra udde 1676. Överlämnades därefter till danskarna.

* Byggmäster är Gunnar Olofsson Root

 

1676 Jakt Victoria Längd: 20,1 m / 68 fot

Bredd: 5,3 m / 18 fot

Bestyckning: 12 kanoner

Besättning: Okänt

Förolyckades: blev vrak 1688

Känd information:

* Var 1676 inte färdigbyggd. Men Kung Karl XI insåg att danskarna snart skulle anfalla Karlshamn och man beordrade att man skulle upphöra med arbetet på varvet. Victoria sjösattes och man skulle borrade hål i henne för att sänka henne så fienden ej kunde ta henne. Detta skedde aldrigdå Ebbe Simonson ej hade personal att utföra det. Man förde då fartygen till Köpenhamn där de färdigställdes och döptes.

* Byggmäster är Gunnar Olofsson Root

1676 Jakt Karlshavn Längd: 35 m / 118 fot

Bredd: 8,3 m / 28 fot

Bestyckning: 12 kanoner

Besättning: Okänt

Förolyckades: Sjönk 1698

Känd information:

* Var 1676 inte färdigbyggd. Men Kung Karl XI insåg att danskarna snart skulle anfalla Karlshamn och man beordrade att man skulle upphöra med arbetet på varvet. Karlshavn sjösattes och flyttades till Kastellet där man skulle borrat hål i henne för att sänka henne så att dansken ej skulle kunna ta henne. Detta skedde aldrig då Ebbe Simonsson inte hade manskap till att utföra arbetet. När danskarna erövrade Kastellet den 8 oktober 1676 beslagtog man snart Karlshavn och Victoria. Man förd då fartygen till Köpenhamn där de färdigställdes och döptes.

* År 1677 tog svenskarna tillbaka Karlshavn som sedan seglade under svensk flagg tills hon sjönk.

* Byggmäster är Gunnar Olofsson Root