Båtar och vrak för en dykare

Båtar och vrak för en dykare

När man dyker på vrak så är det alltid kul att förstå vad det är man ser. Eftersom vraken ofta håller sig väldigt bra i våra vatten kan de ofta vara relativt gamla när vi upptäcker dem. Därför försöker jag med detta inlägg ge liten information som passar oss dykare och som kanske kan hjälpa oss att få en aning om vad det är för fartyg vi tittar på.

 

Nedan finner ni några tips jag har samlat på mig.

 

Båtens Historia

De absolut första båtarna tros ha varit stockbåtar som helt enkelt är en urholkad stock. De är relativt robusta och man stöter fortfarande på fina exemplar. Ett exempel är den som ligger i Kollevik (länk) som tros vara från  975 till 1390 e Kr, alltså kanske mer än 1000 år gammal.

Efter det har utveckligen gått frammåt och man har i Cheops pyramid hittar exemplar av kravellbyggda båtar. Cheops regerade omkring 2620–2580 f. Kr vilket gör att det vi ser som det moderna båtbyggandet inte är så väldigt modernt.

Skepp i metall började göra sin entré under 1800-talet.

 

Att åldersbestämma

Att åldersbestämma ett vrak är svårt, för en amatör marinarkeolog som inte har tillgång till vetenskapliga metoder som dendrokronologi eller kol fjorton är det mycket svårt. Det finns dock vissa saker man kan titta efter som kan ge en uppskattning om åldern på vrak. Det är naturligtvis inget som är exakt säkert men det kan ge en fingervisning.

Metalldetaljer – Kan ge en aning om ålder beroende på material.

Spik – Spik gjorda av trä så kallade dymlingar brukar vara äldre än järnspik. Trådspik är yngre än handsmidda fyrkantsspik.

 

 

Delar på en båt

En båt har en lång rad olika delar. En bra länk som visar de olika delarna finns här. Jag tar nedan upp några av de viktigare.

Köl – Grövre stam/stolpe/balk/gjutning som sitter i botten på ett fartyg. Går längst hela båten och är det man fäster spanten i förutom bordläggningen. Finns många olika modeller och former. Inte helt ovanligt att den har en förstärkning på sig.

Skott – Tvärgående eller längsgående vägg i ett fartyg. Är ofta vattentäta för att undvika att fartyg sjunker.

Spant – Båtens revben. Det invändiga skelettet som man fäster bordläggningen vid.

Bordläggning – Det material som är längt ut på skrovet.

Skrov – Är den del på ett fartyg som tränger undan vatten.

Akterspegel / Spegel / Akter – Den bakre delen av en båt, finns i många olika modeller och former.

Fören – Främre delen av en båt.

 

Spant / Revben / Vrang

Spant en är den invändiga stommen i en båt. Man brukar även kalla det för skelettet eller revbenen på en båt. Det är på spanten man sätter bordläggningen.

Många gånger är det spanten som finns kvar när man hittar ett vrak, det är därför det lönar sig att lära sig så många saker som möjligt om spant. Vanligaste materialen är trä, metall eller plast. När spanten är gjorda av trä är det vanligt att man har använt ek eller alm i Sverige då detta är mer motståndskraftigt mot röta.

Det finns först 2 olika ordningsföljder man kan använda när man bygger en båt. Man kan bordlägga först och sedan bygga spantet (vanligare i modern tid) eller bygga spantet först och sedan bordlägga på det (vanligt förr). Vilket val man gör avgör lite vilka tekniker man bygger spantet med.

Det finns även en rad olika tekniker när man bygger spant.

Vuxna spant
Vid tidigt båtbyggande använde man vuxna spant vilket innebär att man letade efter träd som hade naturlig böjning och då passade in den böjningen i spantet. Med andra ord kunde man använda stora stammar och grenar som var böjda som spant. För att passa in och finjustera bruka man hugga till dem med yxa. Med detta sätt brukar man först bygga spantet innan man bordlägger.

Sågade spant
När man fick lite mer modern teknologi så som cirkelsåg och bandsåg började man bygga med sågade spant. Detta är alltså när man kan forma trä bättre för att passa in. Man behövde fortfarande ha krumvirke (böjt virke) men inte i samma omfattning. Det blev vanligare att man först bordlade och sedan byggde spantet med denna teknik.

Basade spant
Vid basning kunde man använda rakt virke som man blötlade och sedan ångade och pressade mot bordläggningen. När virket svalnat behöll det sin form och man kunde förankra det med nit, skruv eller spik.

Limmade spant
Tunna trälameller böjs efter en jigg som passar spantformen. Man sätter klister mellan dem och pressar ihop dem. När de har torkat så håller de formen.

Stålspant
Används både vid trä och metall bordläggning. Blev vanligt från 1800 talet

Aluminiumspant
Nyare spant som man förr nitade fast. Nu svetsar man fast spanten i bordläggningen.

 

Bordläggning

Bordläggning är det ytskikt som är längst ut på boten. Finns i en rad olika format och material.

Ett vrak sett från sidan. Tittar man närmre ser man att det är Klink bordläggning. Den inringade delen är ett spant.
Ett vrak sett från sidan. Tittar man närmre ser man att det är klink bordläggning. Den inringade delen är ett spant.

 

Metall
Metall är mer sentida material. Det som går att utskilja är främst om skrovet är nitat eller svetsat. Ett nitat skrov är äldre än ett svetsat.

 

Trä
När det är träbåtar kan det vara byggt med olika tekniker:

Kravall
När man sätter plankorna mot dikt mot varandra och då får en helt plan yta både invändigt och utvändigt.
Normalt bygger man spantet först och sätter sedan på bordläggningen.
Kravall började enligt källor användas i norden från 1400-talet.

Klink
När man låter brädorna överlappa varandra. Normalt så sätter man spanten efter när man bygger med klink.
Äldsta båten man har hittat i Skandinavien som är klinkbyggd är från 190 e. Kr. Detta betyder att Vikingarna som var aktiva på 900 e. Kr. mest troligt använde Klink båtar.

Clinker-carvel.svg